Det stora steget
Jo, lite status update då. Den 30e november åker jag och Elin mot Rygge flygplats i Oslo för att sätta oss på ett plan mot Manchester, England. Vi har bokat en varsin enkelbiljett, och ska stanna på obestämd tid. Väl där har vi två veckors boende i Salford och efter det en månad i Didsbury, sedan står vi troligtvis på egna ben och har ett eget boende fixat och klart. Har bokat så att vi får ha med oss 35 kilo packning var, och jag får lite ångest över att jag måste hålla mig till en speciell vikt vilket betyder att jag inte bara kan ta med mig allt jag vill, men samtidigt tänker jag att två väskor, en på 20 kilo och en på 15 kilo är ganska mycket och att när man väl är där kommer man kunna köpa allt man saknar/behöver. Är ganska lugn över själva flytten och tycker att jag har allt under kontroll, vad som ska fixas när vi väl är där och vilken ordning allt ska fixas i (organiserad). Dock är det först nu jag har börjat fått lite panik över att vi faktiskt åker snart, fram tills nu har det känns så avlägset då vi pratat om det sen i vintras och bokade allt i somras. Vi har suttit och sagt "fyra månader", "tre månader", "två månader" och verkligen räknat månaderna, nu är det mer verkligt på något vis när det bara är en månad kvar och nu kan man börja räkna veckor och sedan dagar. Det slog nog oss båda när vi satt i Elins säng för ca en vecka sedan och kollade på varandra och sa "nu är det en månad kvar". Vi lämnar all trygghet här hemma för en stad vi aldrig ens besökt, jag har aldrig ens flyttat, utan har bott i hus ute på landet i hela mitt liv, så är medveten och förhoppningsvis beredd på att det kommer bli världens omställning och första veckorna kommer nog vara svinjobbiga. Är väldigt glad och tacksam över att jag har Elin med mig så att vi går igenom det tillsammans. Har alltid planerat att jag ska bo någon annanstans än i Sverige, vet dock inte om jag skulle vågat att göra detta själv.
Har förövrigt sagt upp mig från jobbet, igår för att vara exakt, vilket känns så bra. Vi informerade våran chef i mitten av september att vi åker nu i november så har egentligen varit planerat att vi skulle jobbat fram tills vi åker i stort sett, men kände nu att jag ville gå tidigare, så imorgon gör jag min sista jobbnatt och sedan är jag officiellt arbetslös. Vilket känns väldigt bra faktiskt, då jag har de pengar jag vill ha och kan nu ägna resten av tiden till att fixa sånt som behövs inför England, och efter att endast ha jobbat nätter i cirka 2,5 månaders tid så är jag lättad över att kunna vända om dygnet och vara normal igen.
Är tänkt att jag ska försöka uppdatera om mitt liv i Manchester här så att vänner och familj (och övriga) kan ta del av det. Blir nog några mer inlägg som detta innan jag åker, och sedan (förhoppningsvis) dagligen!